ÄLSKADE BARN...
Mina små älsklingar är det bästa jag har! De förgyller mina dagar hela året runt.
Igår var det alla hjärtans dag, en dag då man ska bry sig lite extra om de personer man tycker om. Jag anser att det ska vara en sådan dag 365 dagar om året. Jag tycker att det ska vara en självklarhet att visa dem man tycker om att de betyder mycket. Tyvärr är vi nog alla till mans lite dåliga på att visa och uppskatta de nära och kära vi har omkring oss. Oftast kommer man alltid på det när det är för sent, vilket i och för sig är bättre än att man aldrig kommer på det. Jag vill slå ett litet extra slag för kärleken, inte bara kärleken mellan ett par utan all den kärlek som finns runt omkring oss. Låt oss alla börja ha alla hjärtansdag hela året runt! Men visa inte kärleken genom att köpa presenter utan visa kärlek med ord och handling istället. Jag tror att vi alla får ett lyckligare liv då. Dessutom önskar jag att fler människor vågar visa lite medmänslighet till människor runt omkring oss, våga bjuda på ett leende eller ett Hej till en människa du inte känner. Det är något som kan förändra dagen totalt för den människa du möter och även din egen... VÅGA!
Må så gott och ta hand om varandra!
Idag är det mina små älsklingar som får förgylla denna blogg!
VÄLKOMMEN WILMA!
Äntligen är hon här, våran efterlängtade lilla Wilma. För snart en vecka sedan såg hon dagsljuset för första gången. Måndag morgon 8/10-07 kl 04:54 föddes detta lilla underverk. 49 cm lång och 2720 g.
Allt gick bra, över min förväntan faktiskt. Jag hade varit ganska orolig inför förlossningen men med hjälp av min älskade Patrik och en underbar barnmorska så gick det till slut bra.
Jag och Patrik for in till förlossningen på söndag eftermiddag eftersom jag började må dåligt igen, huvudvärk och illamående (pga havandeskapsförgiftningen). Jag hade fått order från läkaren att åka in så fort något av symptomen kom tillbaka, fick ju äran att åka hem över en hel helg : )
När vi kom in så gjorde läkaren en ultraljudsundersökning och insåg att jag inte hade något fostervatten kvar. Vi fick då veta att det var tvugna att sätta igång förlossningen. Vi fick återigen "checka in" till mitt rum på BB.
Ca 23:00 på söndag kväll började jag få väldigt ont i ryggen och fick fler och fler sammandragningar som gjorde mer och mer ont och kom allt tätare. Men enligt barnmorskan var detta inte förlossningsvärkar utan bara början. Jag fick morfin och sömntablett för att kunna koppla av och sova några timmar. Sova var inte ens att tänka på! Jag fick så fruktansvärt ont de närmsta timmarna, jag kallade på barnmorskan än en gång och förklarade att detta inte är hållbart. Jag blev då förflyttad till förlossningen vid kl 04:00 och sedan gick allt bara av farten. Jag njöt av lustgasen och inte fullt 1 timme senare så fick jag vår älskade dotter i famnen!
Här nedan får ni se några av de första bilderna jag har på henne och självklart Albin som är en mycket stolt storebror!
