Stämpel Anna

Jag måste skärpa mig och ta mitt ansvar som bloggare. Jag är en av de personer som ofta sitter och klagar på folk som har en blogg och aldrig uppdaterar. Jag förstår vad ni tycker och tänker om mig då...
Säger hon som ALDRIG uppdaterar!
Men under kan ske och det är vad som händer just nu här idag, JAG UPPDATERAR BLOGGEN!!

Jag har faktiskt inte haft tid till något annat än skolan och min familj den senaste tiden. Tragiskt, eller hur?!
Jag har haft praktik (VFU) under 5 veckor, 5 helt underbara veckor men slitsamma. Att vara i en skolklass hela dagen, hämta mina egna barn på dagis, leka och umgås och sedan ta tag i alla skoluppgifter. Nu är jag i Härnösand igen och ska ha "innevecka". Jag kom precis hit med tåget och sitter nu funderar på vad som skall redovisas imorgon.
Dessutom var jag så otroligt klantig innan jag for med tåget. På tågstationen skulle jag in på pressbyrån för att handla lite gott till resan. Betalar som vanligt med kort, tar mina saker och går där i från. Vinkar av familjen och kliver på tåget. När jag så väl sitter där kommer jag på att jag har glömt kvar mitt Visakort i kortläsaren på pressbyrån. Gissa om jag fick panik! Skyndar mig och ringer hem till mamma som får leta reda på numret till pressbyrån, ringer dit med andan i halsen. En mycket trevlig ung man svarar att han har hittat mitt kort och att det är i säkert förvar. Tack och lov!
Problemet är nu bara att jag är utan mitt Visakort i Härnösand och kommer inte hem förrän på fredag, mindre roligt. Nu inser jag verkligen hur beroende jag är av betalkort. Nåja, ingen världskatastrof men ändå ett problem. Som tur är så går det mesta att lösa.

Lite pyssel har jag faktiskt åstadkommit. Vi hade faktiskt en skoluppgift som krävde lite klipp och klistra, så jag fick använda min kreativa sida. Jag har tyvärr inga bilder ännu men ska försöka ordna det inom kort.

Bilder blir det istället på mina små älsklingar Albin och Wilma.

Först ut är bilder från Wilmas 1 års dag. Tänk vad tiden har gått fort, ett helt år. Hon blir bara busigare och busigare för var dag som går!



Tårtan var jätte god...



Här är busungarna på besök hos mormor och morfar. Lillasyster passar på att skjutsa brorsan, alltid lika roligt!



Albins största nöje... Att få köra traktor i Kvitsle. Allra bäst är att få köra själv eller med morfar men ibland måste även Wilma få vara med.



Ja, nu har ni fått ett livstecken i alla fall. Jag ska försöka återkomma med lite mer jämna mellanrum i fortsättningen. Jag ska försöka göra lite julkort när jag kommer hem. Så med lite tur så kan det bli en och annan bild som jag hoppas kan inspirera alla pysselgalningar där ute i världen.

Vill till sist tacka Jennie, Sofie och Jörgen för ett trevligt resesällskap på tåget! Jennie nu vill jag att du skriver...

Må så gott och ta väl hand om varandra!

PS: Hjälp mig på traven att komma igång med bloggandet igen, lämna en kommentar så jag ser vilka som vill se fler uppdateringar!

KRAM